Hundar och så
Jag har funderat på en grej. Blir djur som hundar och katter attraherade av varandra på samma sätt som vi människor? Tittar man på naturprogram är svaret enkelt och lyder; nej. I regel går det till så här när två, vi tar björnar som exempel, björnar av motsatt kön finner varandra. En tjejbjörn går omkring i skogen och tar det allmänt lugnt, käkar blåbär, skrämmer några jägare och polska bärplockare samtidigt som spanar efter en salt björnsnubbe. Under tiden har två manliga björnar fått korn på den här tjejen och lufsar (björnar springer aldrig, möjligtvis jobbar de lite lätt när ingen ser) dit så fort benen bär. De båda björnherrarna kommer emellertid precis samtidigt och eftersom björntjejer aldrig varit mycket för dubbelmackor få de slåss om saken. Den starkaste vinner förstås och får stolt sätta i gång med tillverkandet av mininallar. Men går det alltid till så djurvärlden? Kan inte en till exempel ett rådjurshona välja snubbe mer efter principen; den där killen (bocken) var ju skitsnygg. Han ser visserligen lite klen ut, kan förmodligen inte slåss eller samla mat men fan vad vacker han är. Eller kanske vissa hundar går efter den mer materialistiska princip den Jack Russel ser var snygg och är säkert stark men hans polare har ju många fler hundleksaker.
Leave a Reply